Som en följd av den utveckling som redovisats i mitt förra bloginlägg, dvs. att ungdomar idag i allt högre utsträckning bygger nätverk eller miljöer för lärande där de kan inhämta kunskap från människor världen över, kan vi utgå från att förmågan att läsa och välja i det det växande informationsflödet fortsatt kommer att bli ännu viktigare. Några, till exempel Gramham Atwell, menar dock att ungdomar har en annan strategi än vad vi kanske har/har haft (se tex Graham Attwell (2007) Web 2.0 and the changing waus we are using computers for learning: what are the impolications for pedagogy and curriculum). Då vi tidigare kunnat "läsa in oss" på ett ämne (oftast med hjälp av böcker), har ungdomar idag tillgång till så mycket information och så många medier att det blir omöjligt att göra så. Ungdomarna bygger istället upp olika (sociala) nätverk för lärande och andra ändamål. Här handlar det om att ha ett kontaktnät av människor man litar på som kan peka i rätt riktning och ge lästips mm. så att ungdomarna vet var de ska börja leta information och/eller vilken information de kan lita på.
Om ovanstående är, eller är på väg att bli, verklighet är detta ytterligare en anledning för oss inom skolan att ge våra ungdomar en solid kunskapsbas och källkritiska verktyg för att kunna välja rätt människor och rätt information att lita på. Skolans roll blir därför, som jag ser det, inte mindre utan kanske ännu viktigare än förut.
I kurslitteratur hittar vi flera exempel på hur unga idag ofta lär på ett annat sätt än före internet (Se t.ex. Harper (2008) eller Hrastinskis (2007). Detta kommer förmodligen att bli ännu tydligare om några år då Webb 2.0 och de möjligheter till utbyte och (om)skapande av information som är en följd härav varit en självklarhet för ungdomar under hela deras liv. Redan nu kan vi emellertid se en skillnad i hur ungdomar lär. De litar inte blint på "formella" auktoriteter på t.ex. den egna skolan utan har idag möjlighet att skapa sig personliga nätverk (PLNs) eller personliga lärmiljöer (PLEs) där olika de olika "autoriteterna" kan vara kompisar, syskon till kompisar, en professor från ett annat land, en journalist från ytterligare ett annat land etc. För att läsa mer om denna utveckling kan jag ge ytterligare ett boktips Oblinger, D & Oblinger, J. (Ed.)(2005) Educating the Net Generation
Jag tycker ovanstående resonemang låter relativt trovärdigt samtidigt som jag ibland slås av hur blint mina elever ofta litar på mig och antar att jag har svaret på det mesta. Vilka erfarenheter finns hos Er övriga på kursen?
På omvärldsbloggen (där det det skrivs mycket bra)berättar Stefan Pålsson om "den andra digitala klyftan" med vilket menas att vissa ungdomar halkar efter när det gäller den typ av IKT-användning som kommer att vara användbar i framtiden. Detta är oftast "samma ungdomar" som på grund av sociokkulturell- och socioekonomisk bakgrund har svårt att fungera och prestera i skolan idag. Att spela spel, kolla youtube och surfta kan/gör kanske alla men att bygga personliga nätverk via olika sociala tjänster, uttrycka sig via bloggar eller webbsidor, använda sig av RSS för att skaffa sig information etc. är en annan sak. Att lära alla barn sådana sk. 21st century skills är en viktig uppgift för skolan. Se artikel här http://omvarld.blogg.skolverket.se/2010/04/09/den-andra-digitala-klyftan/
Pålsson refererar till forskning kring detta och konstaterar också att fokus hittills legat på "the first digital divide" dvs. tillgång till datorer och Internet men när den nu i västvärlden är betydligt mindre måste vi ägna oss åt att studera den andra digitala klyftan. För ytterligare läsning se t.ex. http://www.allacademic.com//meta/p_mla_apa_research_citation/0/9/6/4/8/pages96480/p96480-1.php
Fördelarna är ju rätt uppenbara. Tillsammans kan eleverna skapa en webbsida där de inkluderar bild, text, video, etc. Denna sida finns tillgänglig för alla i gruppen och även hemifrån (inget mer - ”Men Lisa har alla papper”, eller – ”Jag har glömt…”). Gruppen kan även på ett påtagligt sätt ta vara på varandras styrkor. Jag gick in och tittade bakom ”history fliken” på wikispaces och kunde då se hur en av eleverna som varit sjuk samma kväll gått in och läst samt ändrat vissa språkfel som förekom i den text kompisarna sammanställt under dagens lektion.
Problemet jag upplevt är att om hela klassen loggar in i wikin och samtidigt redigerar samma sidor (t.ex. i en datasal) blir det ofta så att ”fel” version blir sparad och elevernas ändringar/tillägg ”försvinner” ibland. Jag har använt Wikispaces som erbjuder speciella gratiskonton för lärare.
Mina elever har sina egna bloggar där de lämnar in uppgifter. Efter en inledande diskussion bestämde vi oss även för att alla skulle kunna läsa varandras bloggar. Det här var mer eller mindre ett krav från min sida och jag var noga med att motivera varför jag tyckte att detta var en bra idé. I korthet påminde jag dem om att vi alla är bra på olika saker och alltid kan lära oss av varandra. Genom att läsa varandras bloggar kan man få nya idéer och hjälp av andra samtidigt som man själv hjälper någon annan.
Jag är själv förvånad över hur elevernas språk förbättras sedan vi införde bloggandet. De berättar själva att man faktiskt lär sig genom att titta på andra men att den största delen av förklaringen kanske ligger i att det finns en annan mottagare av texten än läraren och att man då skärper sig lite extra. Denna insikt kan vi ta med oss i andra projekt tror jag. En verklig mottagare höjer motivationen och kvalitén på produkten. Sedan är det naturligtvis så att eleverna i sina bloggar blir medvetna om sina egna styrkor och svagheter när det gäller skriftlig produktion och enkelt kan gå tillbaka och titta på sina egna texter samt lärarens kommentarer då de skriver, något som inte alltid sker med ett ”papperssystem”
Jag använder en blogg för att kommunicera med mina elever. Bloggen ger mig möjlighet att påminna eleverna om vilka uppgifter de har att göra samt tipsa om bra verktyg för att lära sig engelska och historia. Denna information kommer de nu även åt från vilken internetansluten dator som helst.
På bloggen kan jag även lägga ut hörförståelseuppgifter, interaktiva spel etc. som läxa. Med hjälp av tjänster som t.ex. ESL video får jag sedan feedback på om eleverna gjort sin läxa och hur de klarat uppgiften. Självklart skulle de kunna fuska och/eller låta någon annan göra läxan åt dem men detta leder i sådana fall bara till att de är sämre förberedda på de prov vi sedan genomför i klassrummet.
Via bloggen kan jag på detta sätt erbjuda eleverna möjlighet till mer varierade och individualiserade uppgifter (jag kan till exempel lägga ut tre olika läxuppgifter varav man får välja en beroende på vad man behöver träna).