I kurslitteratur hittar vi flera exempel på hur unga idag ofta lär på ett annat sätt än före internet (Se t.ex. Harper (2008) eller Hrastinskis (2007). Detta kommer förmodligen att bli ännu tydligare om några år då Webb 2.0 och de möjligheter till utbyte och (om)skapande av information som är en följd härav varit en självklarhet för ungdomar under hela deras liv. Redan nu kan vi emellertid se en skillnad i hur ungdomar lär. De litar inte blint på "formella" auktoriteter på t.ex. den egna skolan utan har idag möjlighet att skapa sig personliga nätverk (PLNs) eller personliga lärmiljöer (PLEs) där olika de olika "autoriteterna" kan vara kompisar, syskon till kompisar, en professor från ett annat land, en journalist från ytterligare ett annat land etc. För att läsa mer om denna utveckling kan jag ge ytterligare ett boktips Oblinger, D & Oblinger, J. (Ed.)(2005) Educating the Net Generation

Jag tycker ovanstående resonemang låter relativt trovärdigt samtidigt som jag ibland slås av hur blint mina elever ofta litar på mig och antar att jag har svaret på det mesta. Vilka erfarenheter finns hos Er övriga på kursen?