Som en följd av den utveckling som redovisats i mitt förra bloginlägg, dvs. att ungdomar idag i allt högre utsträckning bygger nätverk eller miljöer för lärande där de kan inhämta kunskap från människor världen över, kan vi utgå från att förmågan att läsa och välja i det det växande informationsflödet fortsatt kommer att bli ännu viktigare. Några, till exempel Gramham Atwell, menar dock att ungdomar har en annan strategi än vad vi kanske har/har haft (se tex Graham Attwell (2007) Web 2.0 and the changing waus we are using computers for learning: what are the impolications for pedagogy and curriculum). Då vi tidigare kunnat "läsa in oss" på ett ämne (oftast med hjälp av böcker), har ungdomar idag tillgång till så mycket information och så många medier att det blir omöjligt att göra så. Ungdomarna bygger istället upp olika (sociala) nätverk för lärande och andra ändamål. Här handlar det om att ha ett kontaktnät av människor man litar på som kan peka i rätt riktning och ge lästips mm. så att ungdomarna vet var de ska börja leta information och/eller vilken information de kan lita på.

Om ovanstående är, eller är på väg att bli, verklighet är detta ytterligare en anledning för oss inom skolan att ge våra ungdomar en solid kunskapsbas och källkritiska verktyg för att kunna välja rätt människor och rätt information att lita på. Skolans roll blir därför, som jag ser det, inte mindre utan kanske ännu viktigare än förut.

I kurslitteratur hittar vi flera exempel på hur unga idag ofta lär på ett annat sätt än före internet (Se t.ex. Harper (2008) eller Hrastinskis (2007). Detta kommer förmodligen att bli ännu tydligare om några år då Webb 2.0 och de möjligheter till utbyte och (om)skapande av information som är en följd härav varit en självklarhet för ungdomar under hela deras liv. Redan nu kan vi emellertid se en skillnad i hur ungdomar lär. De litar inte blint på "formella" auktoriteter på t.ex. den egna skolan utan har idag möjlighet att skapa sig personliga nätverk (PLNs) eller personliga lärmiljöer (PLEs) där olika de olika "autoriteterna" kan vara kompisar, syskon till kompisar, en professor från ett annat land, en journalist från ytterligare ett annat land etc. För att läsa mer om denna utveckling kan jag ge ytterligare ett boktips Oblinger, D & Oblinger, J. (Ed.)(2005) Educating the Net Generation

Jag tycker ovanstående resonemang låter relativt trovärdigt samtidigt som jag ibland slås av hur blint mina elever ofta litar på mig och antar att jag har svaret på det mesta. Vilka erfarenheter finns hos Er övriga på kursen?